Nytt år, nya däck...

Efter att vintern skrämdes med snö i helgen, fick jag för mig att sätta på dubbdäcken på singlespeeden i natt. Så dagens tur och retur till plugget blev på samma gång cykelpremiär 2008 och säsongens första cykling på dubbdäck.

Det är inte nån behaglig upplevelse, just själva däcken. De är tunga som skam, så man får brottas rejält med styret för att få hjulets gyroskopiska tröghet att motvilligt ge efter. Faktum är att jag efter tvåhundra meter stannade för att kolla så att framhjulet satt fast i gaffeln ordentligt - så skumt kändes det!

Och rullmotståndet är på en helt annan nivå. Det försvinner ungefär 15-20 % av farten rakt av, bara genom att gå från slicks till dubbade monsterdäck. Men inget ont som inte har nåt gott med sig, för självklart är det så att det ger lika bra, eller bättre, träning. När jag plockar av dem fram på vårkanten, kommer det att kännas som jag flyger fram!

Fartförlusten är dock ett litet problem - det är ju bara att ta i mer... Nä, det sämsta med dubbdäcken är att väggreppet på "ren" asfalt försämras så kraftigt. Däcken vandrar ordentligt i sidled vid kurvtagning, och det känns hela tiden som om däcken håller på att förlora greppet och glida iväg under en. Det leder i sin tur till att jag tar kurvor mycket långsammare och mer upprätt än normalt. Inte kul alls...

Till nästa vinter ska jag bygga ett extra framhjul, så att jag snabbt kan byta hjulpar i stället för att byta däck. Då kan jag mycket snabbare och lättare byta från det ena till det andra, efter väder och väglag. På så vis behöver jag bara stå ut med dubbdäcken när väglaget verkligen kräver det, och köra på vettiga däck när det är snö- och isfritt.

Men skönt att rulla igen, efter drygt två veckors uppehåll. 14 down, 7986 to go!!! Kilometer alltså...

600

Och dääär passerade jag 600 cyklade mil för i år!

Jo, jag hade visserligen siktat på 700, men jobbet jag hade under sommaren tog död på både tid och ork många dagar. Man kan inte få allt...

600 mil innebär att jag under 2007 cyklat nästan exakt lika mycket som under hela perioden september 2004 till och med december 2006. 2004 blev det bara ca 30-35 mil, men det var ju då jag började i vuxen ålder. 2005 blev det 270 mil, i runda slängar. 2006 skrapade jag ihop 311 mil. Totalt ca 610-615 mil där alltså...

2007 är också mitt andra år som jag loggar fullständigt. Varje cykeltur registreras. Av det skälet gör jag alla cykelturer, även de korta, till träningspass. Att cykla till skolan blir till naturliga intervaller (sprint mellan rödljusen) och backträning (först Götaälvbron och sen Viktor Rydbergsgatan från Götaplatsen, alternativt Aschebergsgatan följt av backen upp till Wavrinskys från Kapellplatsen. Rekordet är 36 km/h uppför Aschebergsgatan, men jag ska erkänna att jag hade vinden i ryggen den gången...

Många är de gånger jag kommit fram till skolans cykelparkering så slutkörd att jag får stå still och vila några minuter. Det har också hänt att jag varit spyfärdig av ansträngningen...

Eftersom det är nästan två veckor kvar av 2007, ska jag återkomma med en detaljerad sammanfattning av året, men all möjlig statistik. Som naturligtvis är helt ointressant, men eftersom jag gillar att hålla koll på siffror och göra snygga diagram, så struntar jag i det!

Öga för öga...

Sen några månader är jag ägare till en trainer. För den som inte vet vad en trainer är, ska jag beskriva det hela.

Man kan cykla på en rörlig cykel, och man kan cykla på en stillastående cykel. Stillastående cyklar kan vara motionscyklar på gym, spinningcyklar, testcyklar på testanläggningar och till sist kan det också handla om riktiga cyklar som tillfälligtvis placerats på en anordning som gör att man kan cykla som vanligt, men utan att röra sig.

Den ena varianten innebär att man placerar bakhjulet på två rullar och framhjulet mot en främre rulle. De bakre och den främre är sammankopplade med ett band, så att bakhjulet också driver framrullen och därmed också framhjulet. Den här typen av träningsredsak ger en ganska låg träningsdos eftersom det är svårt att ha högt motstånd på den. Man måste nämligen hela tiden hålla balansen genom att styra cykeln, precis som man gör ute på vägarna. Dock är det betydligt trixigare att göra på rullarna... Och jo, jag har faktiskt testat. Egentligen testade jag bara att ens komma igång, och det misslyckades jag med i mitt första och enda försök. Ja, jag ger upp lätt...



Rullar...

Den lite mesigare, men konditionsträningsmässigt bättre, apparaten kallas helt enkelt för "trainer" även på svenska. Det är en ställning som låser fast bakhjulets axel och som nertill har en rulle (oftast belagd med nåt plastmaterial för att ge bättre grepp, minska slitaget på däcket och minska ljudnivåerna) som däcket ska vila mot. När däcket sätts i rörelse, drivs rullen och ger motstånd. Motståndet kommer från olika källor, beroende på vilken typ av trainer det är.

De enklaste har bara ett magnetiskt motstånd, och är tämligen linjärt, vilket inte alls motsvarar hur verklighetens cykling fungerar. En mer avancerad form har luftmotstånd, i form av en fläkt som drivs av hjulet. Fläktens rörelse i luften ger ett ickelinjärt motstånd när man ökar ansträngningen, vilket bättre motsvarar verkligheten. En modern trainer har dock normalt en sorts "fläkt" som sitter i en vätskefylld behållare. Fläkten rör sig genom vätskan, och ger då ett exponetiellt motstånd som ganska väl liknar det man upplever ute på en riktig cykeltur. Med andra ord blir det tyngre ju snabbare man trampar, men exponentiellt tyngre...



En normal trainer - faktiskt just den modell jag har!

Den modell jag har är bestyckad med just ett sånt vätskemotstånd, och därtill ett magnetiskt motstånd i fem steg, för att få ett större motståndsintervall. Nackdelen är att den vibrerar våldsamt vid användning. Av hänsyn till mina grannar, och egentligen framför allt till min granne under mig, har jag hittills bara testkört trainern en enda gång, när den var ny.

Grannen under mig har dock, i perioder, väsnats vansinnigt mycket, och dessutom på natten. Nu hände det mig natten till i dag igen (väcktes kvart över tre, och tvingades vara vaken i drygt två timmar - jättekul natten före en tenta...), och i och med det ser jag att jag har mitt alibi. Så länge han väsnas, så tänker inte jag ha dåligt samvete för att jag mullrar med min trainer. Självklart kommer jag att ha mattor och annat ljuddämpande under trainern, men en del buller blir det ändå. Men det får han ta. Vem vet, han kanske inte störs alls. Med tanke på hur hög volym han har när han lyssnar på musik halv fyra på natten, så är han förmodligen nästan döv...

En rejäl inledning!

Välkommen!

Här kommer jag bland annat skriva ner mina tankar om cykling. Främst ur perspektivet cykeln som transportmedel, men också cykelsport, motion, cykelteknik och annat.

Förutom det blir det säkert en hel del "vanliga" blogginlägg. Nån är det väl alltid som läser...

Jag inleder med en presentation, som är rätt lång, men förhoppningsvis informativ.

Jag är rätt färsk konvertit till cykelns underbara värld. I slutet av augusti 2004 satt jag på en bänk utanför Operan i Göteborg och tittade på stadens liv runt omkring mig. Solen gassade från en klarblå himmel. In mot Lilla Bommen passerade en strid ström av cyklister. Tanter på damcyklar. Thirty-somethings på billiga MTB. Tjejer på alla möjliga typer av cyklar. Gubbar på antika herrcyklar. Alla såg ut att glida fram nästan utan ansträngning, med fartvinden lekande med hår och kläder. Jag bestämde mig på fläcken att jag skulle skaffa en cykel så snabbt som möjligt!

Tre veckor senare köpte jag en billig fejk-MTB på CykelHuset på Torp i Uddevalla. Direkt började jag utforska omgivningarna på ett sätt jag längtat efter hela mitt liv. Snabbt, smidigt och nästan vart som helst kunde cykeln ta mig. Jag upptäckte nya platser bara ett fåtal kilometer från platsen jag levt nästan hela mitt liv, och fick ett helt annat perspektiv på avstånd. Småvägar jag aldrig sett tidigare blev till små miniäventyr - små upptäcksfärder!

I vanlig ordning satte jag igång att lära mig så mycket som möjligt om cykeln, cykling och allt möjligt relaterat. Redan ett par månader efter cykelköpet började jag modifiera den, för att passa mig bättre.

I slutet av oktober, knappt två månader från första cykelturen i vuxen ålder, gav jag mig ut på en cykeltur på fem mil. En sträcka som i dag känns som en kort runda, men som då var lång och ansträngande. Efter knappt två mil började baksidan av mitt högra knä värka, men jag ignorerade det. När jag kom hem, efter fem mil, var smärtan påtaglig och blev värre under natten. Jag trodde jag hade fått en muskelbristning. Jag fortsatte cykla nån vecka efter det, men ställde sen undan cykeln för vintern. Muskelbristningen visade sig senare vara en felbelastad stödmuskel i knät, och ett halvår senare var allt läkt och smärtan borta, tack vare en idrottsskadespecialist i Vänersborg.

Under våren började jag cykla igen, och fortsatte bygga om cykeln. Samtidigt började jag bli sugen på att bygga en ny cykel, från grunden. Sagt och gjort - i juli 2005 satte jag ihop en Surly Long Haul Trucker med en konfiguration som bäst kan beskrivas som långfärdscykel. Då pensionerade jag den vid det laget halvt demonterade första cykeln. Fram till våren 2007, när jag satte ihop en singlespeed av den första cykeln (egentligen bara ramen, hjulen och några smådetaljer) och en hel rad nyköpta delar.

Ungefär samtidigt var jag på besök hos Nishiki här i Göteborg, och blev sugen på en renodlad landsvägscykel. Så jag tog ett lån (fullt återbetalat nu) och byggde ihop en ren landsvägshoj baserat på en Surly Pacer-ram, med Mavic Aksium-hjul och en blandning av Ultegra och 105 från Shimano.

När jag flyttade hit till Göteborg i slutet av sommaren 2005, gick jag med i Sveriges snabbast växande cykelklubb - Hisingens CK. Ett underbart gäng! Många härliga stunder följde.

Under 2006 cyklade jag 311 mil. Hittills i år har det blivit 558 mil. Jag har som mål att minst fördubbla antalet cyklade mil, så jag har 64 kvar till 622. Det ska nog gå. 600 mil lär det i alla fall bli.

Inför nästa år siktar jag högre. 800-1000 mil bör gå att fixa. Det ska bli långa rundor (10-20 mil) nästan varje helg, och kortare rundor (5-10 mil) på vardagar, i så stor utsträckning som möjligt. Jag har också som mål att cykla 30 mil solo minst en gång. Har ännu inte cyklat längre än 20 mil i sträck.

För närvarande utgörs min cykling nästan uteslutande av pendling till och från Geovetarcentrum vid Wavrinskys plats. Strax över 7 km enkel väg. För att få maximal träningsverkan kör jag på nära max hela vägen, och självklart på min asfaltätande singlespeed. Från dörr till dörr slår jag kollektivtrafiken med 5-10 minuter varje gång. Det känns rätt bra.

Så där, nu var första riktiga blogginlägget avklarat...

Än en gång - välkommen!