Hyllning till skivbromsen!

Självklart med skivbroms!

Jag har aldrig varit vän med bromsklossarna eller själva konceptet med fälgbromsar i det stora hela. Att justera bromsklossarna på V-bromsar (den typ av bromsar som är dominerande bland fälgbromsar) är ett rent helvete. Problemet är att man ska justera alla rörelseriktningar samtidigt, och när man skruvar fast den så skruvar man i en av rörelseriktningarna, så man måste hålla emot, och då trycker man i en annan rörelseriktning, och som lök på laxen är det trångt också... Det hela blir en sorts löjlig dans med försök på försök på försök, under yttrande av eder så svavelosande att grannarna förmodligen springande tar skydd i närmaste kyrka.


Typisk V-broms

Jag skulle vilja ha ett system där man har en låsskruv, och en oberoende rörelseaxel för varje inställningsmöjlighet. Rotation om skruvens axel är en. Rotation i höjdled är en annan. Rotation i "toe-in/toe-out"-led är ytterligare en. Dessutom ska höjdledsjusteringen vara en separat funktion med en låsbricka av nåt slag. Med en sån konstruktion skulle man kunna ställa in bromsklossarna perfekt på sekunder. Viktökningen för en sån konstruktion skulle hamna i storleksordningen 20-30 gram per broms, uppskattar jag.

Eller så kan man göra det jag gjort på en av mina cyklar - montera en skivbroms!

På min singlespeed byggde jag ett nytt hjul i början av sommaren, för att kunna montera skivbroms. Framgaffeln hade alla fästen som krävdes. Eftersom jag har bromshandtag för V-broms som passar på bockstyre, så var valet självklart, nämligen mekaniska skivbromsar. De bästa anses vara BB7-serien från Avid. Så det blev Avid BB7 med 20 cm skiva.


Avid BB7 mekanisk skivbroms

Att montera hela bromsen, med vajrar och allt, tog max en halvtimme (jämför med att det kan ta 15-20 minuter för mig att justera två V-bromsklossar perfekt) och justeringen av bromsbeläggens avstånd till skivan, samt bromsokets riktning, tog knappt en minut. Det var verkligen hur enkelt som helst!

Med en skivbroms slipper man bromsklossar som sliter på fälgen (hela konceptet med att använda en vital, strukturell komponent som slitdel är absurd egentligen!), vilket gör att man slipper slänga hjul eller bygga om med ny fälg efter några hundra mil. Man slipper också allt bromsdamm som lägger sig som en svart sörja över hjulet och smutsar ner. Men nog om det mekaniska, ekonomiska och estetiska...

Den främsta fördelen med skivbroms, och anledningen till att jag skaffade det på min stadscykel/pendlarhoj, är att man får en helt annan bromsförmåga. Skivbromsens konstruktion och position gör den i det närmaste okänslig för fukt och smuts - man får alltid full eller nästan full bromsverkan, oavsett väder. En väldigt viktig egenskap för en cykel man pendlar med i ur och skur.

Det som fick mig att bestämma mig för att skaffa skivbroms var två likartade händelser där fälgbromsarna visade hur dåliga de egentligen är.

Första gången var jag på väg hem och kom från Stampen-hållet mellan Drottningtorget och Centralen. Flöt med i trafiken i ösregnet, när det plötsligt blev rött ljus vid övergångsstället vid Nordstan. Bilen framför mig bromsar och jag bromsar också. Men farten minskade inte alls. Jag tryckte hårdare på bromsarna, men bromsverkan var försumbar. Jag blev tvungen att svänga ut till vänster om bilen framför, och rulla förbi stopplinjen med rödljuset. Det tog kanske 100 m innan jag fick stopp, och då höll jag knappast mer än 30-35 km/h när jag började bromsa.

Andra gången hade jag varit på Guldheden och var på väg hem i backen ner mot och förbi Chalmers. Även denna gång var det ösregn (inte alls sällsynt i Göteborg). Backe som det är, var farten rätt relativt hög, kanske 45. Jag såg att det slog om till rött precis vid utfarten från Chalmers i god tid och började bromsa för att sakta in. Inget hände. Först efter nån sekund eller två kände jag att bromsarna började verka (när vattnet skrapats bort av bromsklossarna) och farten minskade. Passerade rödljuset med 15-20 km/h och fick stopp med lite marginal till spårvagnsspåren strax efteråt. Total bromssträcka blev, enligt en karta, 100-110 m. Som tur var hände detta halv två på en vardagsnatt, så det var ingen trafik att prata om. Varför det blev rött vet jag inte. Nu hände ju inget farligt, men tänk om det hade varit nån på väg ut där, som räknade med att jag skulle stanna i tid?

Fälgbromsar är också lite elastiska och har en tendens att vara ickelinjära i bromsverkan relativt hur hårt man trycker på bromshandtagen. Det är lite ketchupeffekt över det hela. Först kommer inget, sen kommer inget, sen kommer allt! Modulationen, som det så fint heter, är dålig och det gör det svårt att bromsa effektivt och kontrollerat.

Med skivbromsen är det som en helt annan värld. Vare sig det är blött eller inte, så gör skivbromsen sitt jobb lika bra. Den otroligt gradvisa bromseffekt man får är som att gå från att se i svartvitt till att se i färg! Efter ett antal hårda nödbromsningar kan jag konstatera att skivbromsen är vida överlägsen fälgbromsen i alla relevanta handhavandeaspekter.

Bland annat låg jag i hög fart (ca 50) på Ullevigatan när jag väldigt sent insåg att jag var tvungen att svänga av ner på Skånegatan. Jag har aldrig bromsat så kraftigt varken förr eller senare, men allt var kontrollerat och fint, trots att bakhjulet nog lättade i några ögonblick. Jag tänkte hela tiden att "nu kraschar jag, nu kraschar jag!", men det gjorde jag inte, och allt gick bra. Med fälgbroms i samma situation hade jag flugit över styret eller inte vågat bromsa alls. Skivbromsen lät mig mikrojustera bromsverkan hela tiden, så att jag precis balanserade på rätt sida gränsen.


Så här satt jag förmodligen på cykeln när jag bromsade den gången...

Den sliter inte heller på fälgen. Bromsskivan slits naturligtvis, och kostar nästan lika mycket som en billig fälg, men det är självklart otroligt mycket smidigare att byta en bromsskiva än att bygga om ett framhjul med en ny fälg. Smutsen slipper man också. Framhjulets bromsyta (ja, jag byggde det med fälgbromsfälg) är lika skinande blank och fin som när hjulet var nytt. Bromsbeläggen är lite dyrare än fälgbromsklossar, men räcker förmodligen längre. Och även om de inte gör det, så spelar det ingen roll. Bättre saker får gärna kosta mer!

Skivbromsen har gjort att jag vågar cykla mer aggressivt (dvs, inte lika fegt som tidigare) i stadstrafik, eftersom jag vet att jag kan bromsa snabbt och säkert nu.

Har bara skivbroms fram, av två skäl. Ramen jag har är inte försedd med skivbromsfästen (gaffeln är köpt separat och är inte "släkt" med ramen), så jag kan inte montera en där. Men den enda anledningen till att göra det är för att spara på fälgen. Sett till bromsverkan kan man ha vilken skitbroms som helst bak, eftersom bakhjulet behöver väldigt lite bromskraft för att låsas, och mer bromskraft än så behövs inte. Det är frambromsen som är den viktiga bromsen, och jag använder frambroms enbart i nästan alla lägen. De enda gångerna jag använder bakbromsen är när jag bromsar på löst underlag (gruset de häller ut på cykelbanorna, till exempel), eftersom ett sladdande bakhjul är mycket mindre farligt än ett sladdande framhjul. Däremot har jag nästan alltid bromsberedskap bak - det är bara det att jag inte låter bromsklossarna få mer än en svag kontakt.

Jag vill se skivbromsar som standardutrustning eller möjlig utrustning på alla typer av cyklar. Även racercyklar, eftersom det är vettigt att spara på de dyra hjulen där, plus att man ofta har hög fart på dem. Skillnaden mellan en (hypotetisk racerversion av skivbroms med liten skiva och lätt ok) skivbromsinstallation och en fälgbromsinstallation i vikt är visserligen inte obetydlig. Fram och bak tillsammans skulle det kanske skilja 300-400 gram som mest (eftersom ramen måste vara lite starkare och ha fästen). Det kanske låter mycket, men om man kan bromsa bättre, kan man även bromsa senare och det kan man förmodligen vinna mer på än man potentiellt förlorar på att släpa runt på några hekto mer cykel. Om man nu tävlar, vill säga. Det gör ju långt ifrån alla.

Sen är det ju hur coolt som helst med det metalliska "tjing-tjing"-ljudet när man flexar framhjulet under belastning!

Fixie - oftast ren galenskap...

Egentligen borde jag vara glad för att fler cyklar, men det finns en cykeltyp som jag inte anser hör hemma annat än där den har sitt ursprung. Den senaste tiden ser jag allt oftare cyklister på cyklar med baknav utan frihjulsmekanism. Cykeltypen kallas "fixie" eller "fixed gear", ofta förkortat "fixed". Möjligen finns också en svenskare beteckning som jag ännu inte lyckats snappa upp.

I cykelns barndom hade alla cyklar fast baknav, eftersom frihjulsmekanismen inte var uppfunnen. Redan i slutet av 1800-talet kom dock det första frihjulet, och för första gången kunde cyklister låta pedalerna vila i backar eller vid rullning. Med fast baknav är pedalernas rörelse helt låst till hjulets rotation, och pedalerna rör sig därför runt så länge hjulet roterar.

Denna låsta rotation har vissa fördelar. Den medger en finjustering av farten genom att man "håller emot" på pedalerna om man vill minska farten en aning. Jag har testat, och det fungerar faktiskt mycket smidigt och intuitivt. Det är på grund av denna egenskap som fixien används vid bancykling. Bancykling är en tävlingsform där man cyklar på en velodrom - en sorts oval bana med brant lutande svängar - och där är fixie det enda man får använda, och endast utan bromsar dessutom.

På banan har alltså fixien sitt ursprung, och därifrån anses det att den tog sig till diverse amerikanska storstäder med invandrare från Jamaica, där bancykling är stort, eller i alla fall var stort. Jobben som fanns för dessa jamaicaner var bland annat som cykelbud, och tydligen är det på den vägen som fixien blev förknippad med cykelbud. Det utvecklades en subkultur bland cykelbuden, där fixien blev en symbol för ett sorts avståndstagande till resten av samhället, och en sorts holier-than-thou-attityd grundad i fixiens avskalade renhet.

För inte nog med att man väljer att köra utan frihjulsmekanism - man väljer även att strunta i att montera bromsar på cykeln. Detta gör att man slipper alla vajrar för bromsar, och man saknar ju från början vajrar för växlar, förutom att man inte har själva växlarna, växelreglagen, bromsarna och bromsreglagen. Inte heller de vajerstyrare som oftast är fastsvetsade på ramrören finns på renodlade fixies. Detta ger en extremt avskalad och ren look, och rent estetiskt är det mycket tilltalande, det ska jag erkänna.


En typisk fixie, med bancykelstyre och en avskalad look.


En annan huvudtyp, där man har så kallade "bullhorns" som styre. Oftast handlar det om bockstyre som man sågat av och vänt på. Varför vet jag inte, men det "ska vara så", verkar det som...

Hur gör man då när man ska bromsa med en fixie? Jo, man bromsar antingen sakta genom att sänka farten på pedalerna (och därmed hjulen) genom att hålla emot med benen. Om inbromsningen som krävs inte är så kraftig, funkar det bra. Fast det förutsätter att kedjan inte råkar hoppa av. Visserligen är det svårt för kedjan att åka av på en korrekt justerad fixie, men det är inte omöjligt, och under alla omständigheter kan en kedja gå av, och då har man ingen broms alls. Möjligen kan man bromsa genom att sätta en fot på bakhjulet eller framhjulet, men få har nog den sinnesnärvaron i en paniksituation.

Behöver man bromsa snabbare, måste man sladda. Det åstadkommer man genom att snabbt få bakhjulet att lätta minimalt, för att sen låsa pedalerna med kroppen, så att bakhjulet är låst när det är när marken igen. Under förutsättning att man utför rörelsekombinatonen korrekt, kan man bromsa på en kortare sträcka, under det att man sliter ett hål i bakdäcket. Bakhjulet kan heller aldrig bromsa i närheten av lika effektivt som framhjulet. Detta på grund av att det vid inbromsning sker en viktfördelning framåt, vilket minskar trycket på bakhjulet och ökar det på framhjulet. Bakhjulet kan därför bara skapa en inbromsning som begränsas av att bakhjulet släpper från marken. Framhjulet ger en inbromsning 2-3 gånger större än bakhjulet kan åstadkomma. Jag undrar hur många av dessa fixed-cyklister som är medvetna om detta fysikaliska fenomen...


En fixie som bromsas genom att sladdas - "skidding" som det kallas. Notera att framhjulets ekrar är suddiga av rörelsen, medan bakhjulets ekrar är skarpa eftersom bakhjulet är låst och glider längs marken.

Tyvärr är det nästan enbart fixies utan broms som man ser på stan. Förutom att det är farligt för den som cyklar, är det även farligt för andra trafikanter, eftersom oförmågan att med kort varsel bromsa kraftigt, gör att fixed-cyklister försöker trampa på genom korsningar och runt bilar som plötsligt bromsar. Detta beteende har jag flertalet gånger bevittnat. De kan alltså inte anpassa sig till trafiken på samma sätt som cyklister på bromsade cyklar. Frånvaron av bromsar skapar alltså ett trafikosäkert beteende, som kan orsaka olyckor där fler är inblandade och drabbade än enbart fixed-cyklisten.

Ett mindre problem med fixies, som inte alla lider av lika mycket (beroende på cykelns konstruktion), är att man vid kraftig lutning i en sväng inte kan hålla upp pedalen från marken - pedalen kommer ju att fortsätta runt så länge hjulet roterar. Detta kan leda till att pedalen slår i vägen, och kan få cykeln i obalans, eller få bakhjulet att lyfta, vilket lätt leder till en vurpa. Bakomvarande trafikanter kan då drabbas, genom att de kör in i den vurpade cykeln, cyklisten, eller tvingas väja och drabbas av en annan fara (mötande fordon eller liknande).

Om alla dessa fixed-cyklister ändå satte bromsar på sina fixies, så skulle problemen med cykeltypen bli rätt små. Tyvärr är en viss typ av individer så besatta av att "tillhöra" vissa grupper att de struntar i saker som säkerhet och förnuft. Fast jag måste erkänna att de flesta fixed-cyklister jag sett i stan faktiskt haft hjälm på sig. Det förvånar mig lite, men gör mig glad.

Jag vet inte om de inbillar sig att de är cykelbud, eller vad som är poängen, men de blir fler och fler. Lite ironiskt då att bara en minoritet av cykelbuden i stan verkar ha fixies...


Ett cykelbud i full fart...

Själv byggde jag mig en singlespeed i våras. Den har många av fixiens fördelar, som fast utväxling, vilket gör att man slipper krånglande växlar och smutsiga kedjor. Man slipper också själva växlingen, vilket faktiskt är riktigt befriande. Singlespeeden saknar fixiens stora nackdelar, i och med att man kan vila pedalerna, och ta svängar med stor lutning utan att riskera att slå en pedal i marken. Singlespeed kan man också konvertera nästan vilken cykel som helst till, eftersom man kan använda en kedjespännare som ligger an mot kedjan, på grund av att undre loppet av kedjan alltid är slak. En fixie måste kunna ha både övre och undre kedjeloppet spänt, och då funkar inte en kedjespännare, utan justerbara axelinfästningar krävs för att spänna kedjan. Såna finns sällan på moderna cyklar om de inte konstruerats för att kunna köras med fast utväxling.

Läser du detta och funderar på att bygga dig en fixie, tänk noga igenom det jag skrivit. Du kanske tackar mig en dag när du använder frambromsen för att rädda ditt liv.