Jag hatar vinter!

Jag hatar verkligen vintern. Folk tycker ofta att jag överanvänder ordet "hata", men här är det verkligen befogat.

Mer precist hatar jag vintern som den är där jag råkar bo. Vinter på andra platser kan naturligtvis vara riktigt trevligt.

Varför hatar jag då vintern? Jo, det ska jag berätta...

Med vintern kommer mörker. Eller snarare försvinner ljus. Dagarna blir kortare, och en stor del av dygnet innehåller inget solljus alls. Just nu är det tre veckor kvar till vintersolståndet, då det är som mörkast. Om jag minns rätt är då ungefär tre fjärdedelar av dygnet mörkt. Med mörkret kommer också nedstämdhet. Inte alla drabbas, men många. Jag är en av dem. Min första, och förhoppningsvis enda, depression drabbade mig för ungefär tre år sen, i mitten av november 2004. Jag märker också nu att jag inte mår lika bra som under sommarhalvåret. Det är svårare att komma ur sängen och jag har en lätt oro i kroppen. Jag blir mer hypokondrisk. Blir också lättirriterad. Nån obalans i skallen handlar det om. Vad samhällets kostnader orsakade av vintermörkrets depressiva effekt är vet jag inte, och det vet nog ingen, men det handlar säkerligen om miljarder.

Mörkret innebär också att vi har belysning tänd under större del av dygnet, både inomhus och utomhus, och det kräver mer energi. Hur mycket mer vet jag inte, men det är nog en hel del. Detta i en period när mer elenergi samtidigt går åt till uppvärmning i de bostäder och företagslokaler som har direktverkande el, eller annan uppvärmning som delvis är elberoende.

Uppvärmning ja... Det blir ju kallt också. En måttlig kyla uppskattar jag, men då snackar vi om den där lätt bitande morgonkölden man kan uppleva i slutet av våren efter en klar natt, eller en tidig höstmorgon. En temperatur kring 8-10°C kanske. Kallare än så tycker jag inte om under några omständigheter.

Jag har oturen att vara väldigt känslig för kyla. Mina händer och fötter blir väldigt lätt kalla och rejält nerkylda. Till och med på sommaren kan jag få problem med iskalla händer och fötter. På vintern blir det naturligtvis värre, och under en cykeltur på 20 minuter till skolan är händer och fötter så kalla att jag tappat känseln. Detta trots tjocka sockar och rejäla vinterhandskar (skidhandskar med centimetertjockt foder). Längre cykelturer vid vintertemperaturer är jobbiga. Med kemiska värmekuddar i skorna, och en god portion tur, kan jag klara en timme utan problem. Två timmar går bara om det är åtskilliga plusgrader. Vinden spelar roll, också. Blåser det kyls jag naturligtvis av snabbare...

Kylan ställer också till med andra problem, och det är väl här som cykelperspektivet kommer in. Med temperaturer från nån plusgrad och kallare är risken för halt väglag stor, och det är inte bra för hjulburna fordon oavsett antal hjul, men de tvåhjuliga har mycket större problem än de fyrhjuliga. En cykels balans upprätthålls genom att man med framhjulet hela tiden styr den gemensamma tyngdpunkten för cyklist och cykel över linjen som sammanbinder framhjulets och bakhjulets markkontaktpunkter.

Om marken är hal, och ett hjul (spelar ingen roll vilket) tappar fästet i sidled, kan inte balansen upprätthållas, och därmed är vurpan ett faktum. En bil som på samma sätt tappar greppet kommer bara att glida och (om föraren varit förutseende och försiktig) hamna i diket eller i en snödriva eller bara flytta sig okontrollerat på vägbanan. Risken för skador där är liten, men för en cyklist är risken mycket större. Just omkullcykling orsakad av halt väglag är en vanlig olyckstyp.

Dubbdäck hjälper en hel del, och jag har avvärjt en vurpa en gång med hjälp av dubbdäcken. En bil svängde plötsligt och utan förvarning framför mig, och jag var tvungen att bromsa kraftigt för att inte krocka med bilen. Under mig just då fanns ett flera centimeter tjockt lager av blank is. Dubben gjorde vad de skulle, och jag gled obetydligt i sidled, och några decimeter framåt. Jag kunde stoppa utan att tappa balansen. Men få cyklister använder dubbdäck, och även om jag gör det, vill jag inte. Dubbdäck är obekväma att cykla på, eftersom de stjäl så mycket kraft, väsnas, och "vandrar" på dubben om man svänger. Det sistnämnda är ett problem, eftersom man inte kan svänga lika snävt som annars, även när det inte är halt väglag. Vidare svängar innebär lägre fart, och det vill man ju inte ha i onödan.

Men jag har sparat det värsta till sist. Snön. Jag hatar snö. Eller ja, jag kan tycka om snö rent visuellt i vissa sammanhang, som på snötäckta boreala skogar och bergsområden. Här följer tre exempel på landskap som jag uppskattar att se på.







Men snö där jag befinner mig, det gillar jag inte alls. Det blir slaskigt och smutsigt. Man får med sig en massa snö, som smälter till smutsigt vatten, in med sig när man varit ute. Snön kryper in i ens skor och gör att det blir kallt.

Snön som faller på våra vägar plogas snabbt upp till höga vallar som tar evigheter på sig att smälta bort, och dessutom blockerar vägkanter och ofta läggs där en cykelbana korsar en vanlig väg. Visserligen plogas ofta cykelbanorna också, men slumpen avgör om cykelbanan eller vägen plogas först. Om cykelbanan plogas först, kommer snövallen att ligga kvar och bilda ett farligt hinder för cyklister. När det töat och frusit på några gånger blir det lätt en hård isvall, som kan kasta framhjulet åt sidan och orsaka en svår krasch. Här hjälper inte ens dubbdäck, eftersom cykelspår som gjordes i vallen när den var gjord av snö, nu frusit och dubbdäcken funkar bara på plana underlag - inte spåriga snö/isvallar.

När det varit varmare ett tag, och snö smält av och bildat pölar, och det sen fryser på, brukar de flesta ojämnheter i cykelbanorna vara isplättar. Oftast bildas isen i skarvarna mellan två olika asfalteringsomgångar, som vid korsningar. Har det fallit nysnö över isen blir den extra förrädisk, eftersom ytan är slät. Här hjälper dock dubbdäck bra. Bättre hjälper det att använda den riktiga vägen, där bilarna kör, eftersom man saltar där, och bara att bilarna kör där smälter is och snö.

Som jag tidigare nämnt, så döljer snön farliga saker på vägbanan, som kanter och ojämnheter, och andra saker som kan ställa till det för ett tvåhjuligt fordon. Än en gång har den riktiga vägen en fördel, eftersom den oftast är snöfri inom kort av all biltrafik. Lösningen som cyklist är att hoppas på att nån annan cyklat där tidigare, vilket innebär att man kan följa nån annans spår. Syns inga spår av en vurpa, kan man anta att vägen är säker just där.

Mycket gnäll blir det, men jag avskyr verkligen vintern på alla sätt.

Vad ska jag då göra åt det? Tja, jag kan ju flytta till ett varmare område. I Sverige blir skillnaden obetydlig. Södra Skåne har visserligen mildare vintrar, men jag vill slippa snö och halt väglag så gott som hela året, och kanske helt de flesta år.

Madeira har ytterst trevliga temperaturer över året, med ca 15°C som dagsmedeltemperatur under den kallaste månaden, och 22°C under den varmaste månaden. Nästan allt regn under vinterhalvåret. Synd bara att Madeira är en liten pluttig ö i Atlanten, långt från kusten. Så där vill jag inte bo.

Jag har funderat på södra Tyskland, men då måste jag fräscha upp mina tyskakunskaper. Hur var det nu...?

durch, für, gegen, ohne, um
durch, für, gegen, ohne, um
durch, für, gegen, ohne, um
durch, für, gegen, ohne, um
durch, für, gegen, ohne, um

Jo, kanske...