Öga för öga...

Sen några månader är jag ägare till en trainer. För den som inte vet vad en trainer är, ska jag beskriva det hela.

Man kan cykla på en rörlig cykel, och man kan cykla på en stillastående cykel. Stillastående cyklar kan vara motionscyklar på gym, spinningcyklar, testcyklar på testanläggningar och till sist kan det också handla om riktiga cyklar som tillfälligtvis placerats på en anordning som gör att man kan cykla som vanligt, men utan att röra sig.

Den ena varianten innebär att man placerar bakhjulet på två rullar och framhjulet mot en främre rulle. De bakre och den främre är sammankopplade med ett band, så att bakhjulet också driver framrullen och därmed också framhjulet. Den här typen av träningsredsak ger en ganska låg träningsdos eftersom det är svårt att ha högt motstånd på den. Man måste nämligen hela tiden hålla balansen genom att styra cykeln, precis som man gör ute på vägarna. Dock är det betydligt trixigare att göra på rullarna... Och jo, jag har faktiskt testat. Egentligen testade jag bara att ens komma igång, och det misslyckades jag med i mitt första och enda försök. Ja, jag ger upp lätt...



Rullar...

Den lite mesigare, men konditionsträningsmässigt bättre, apparaten kallas helt enkelt för "trainer" även på svenska. Det är en ställning som låser fast bakhjulets axel och som nertill har en rulle (oftast belagd med nåt plastmaterial för att ge bättre grepp, minska slitaget på däcket och minska ljudnivåerna) som däcket ska vila mot. När däcket sätts i rörelse, drivs rullen och ger motstånd. Motståndet kommer från olika källor, beroende på vilken typ av trainer det är.

De enklaste har bara ett magnetiskt motstånd, och är tämligen linjärt, vilket inte alls motsvarar hur verklighetens cykling fungerar. En mer avancerad form har luftmotstånd, i form av en fläkt som drivs av hjulet. Fläktens rörelse i luften ger ett ickelinjärt motstånd när man ökar ansträngningen, vilket bättre motsvarar verkligheten. En modern trainer har dock normalt en sorts "fläkt" som sitter i en vätskefylld behållare. Fläkten rör sig genom vätskan, och ger då ett exponetiellt motstånd som ganska väl liknar det man upplever ute på en riktig cykeltur. Med andra ord blir det tyngre ju snabbare man trampar, men exponentiellt tyngre...



En normal trainer - faktiskt just den modell jag har!

Den modell jag har är bestyckad med just ett sånt vätskemotstånd, och därtill ett magnetiskt motstånd i fem steg, för att få ett större motståndsintervall. Nackdelen är att den vibrerar våldsamt vid användning. Av hänsyn till mina grannar, och egentligen framför allt till min granne under mig, har jag hittills bara testkört trainern en enda gång, när den var ny.

Grannen under mig har dock, i perioder, väsnats vansinnigt mycket, och dessutom på natten. Nu hände det mig natten till i dag igen (väcktes kvart över tre, och tvingades vara vaken i drygt två timmar - jättekul natten före en tenta...), och i och med det ser jag att jag har mitt alibi. Så länge han väsnas, så tänker inte jag ha dåligt samvete för att jag mullrar med min trainer. Självklart kommer jag att ha mattor och annat ljuddämpande under trainern, men en del buller blir det ändå. Men det får han ta. Vem vet, han kanske inte störs alls. Med tanke på hur hög volym han har när han lyssnar på musik halv fyra på natten, så är han förmodligen nästan döv...