Sunday, November 25, 2007

En rejäl inledning!

Välkommen!

Här kommer jag bland annat skriva ner mina tankar om cykling. Främst ur perspektivet cykeln som transportmedel, men också cykelsport, motion, cykelteknik och annat.

Förutom det blir det säkert en hel del "vanliga" blogginlägg. Nån är det väl alltid som läser...

Jag inleder med en presentation, som är rätt lång, men förhoppningsvis informativ.

Jag är rätt färsk konvertit till cykelns underbara värld. I slutet av augusti 2004 satt jag på en bänk utanför Operan i Göteborg och tittade på stadens liv runt omkring mig. Solen gassade från en klarblå himmel. In mot Lilla Bommen passerade en strid ström av cyklister. Tanter på damcyklar. Thirty-somethings på billiga MTB. Tjejer på alla möjliga typer av cyklar. Gubbar på antika herrcyklar. Alla såg ut att glida fram nästan utan ansträngning, med fartvinden lekande med hår och kläder. Jag bestämde mig på fläcken att jag skulle skaffa en cykel så snabbt som möjligt!

Tre veckor senare köpte jag en billig fejk-MTB på CykelHuset på Torp i Uddevalla. Direkt började jag utforska omgivningarna på ett sätt jag längtat efter hela mitt liv. Snabbt, smidigt och nästan vart som helst kunde cykeln ta mig. Jag upptäckte nya platser bara ett fåtal kilometer från platsen jag levt nästan hela mitt liv, och fick ett helt annat perspektiv på avstånd. Småvägar jag aldrig sett tidigare blev till små miniäventyr - små upptäcksfärder!

I vanlig ordning satte jag igång att lära mig så mycket som möjligt om cykeln, cykling och allt möjligt relaterat. Redan ett par månader efter cykelköpet började jag modifiera den, för att passa mig bättre.

I slutet av oktober, knappt två månader från första cykelturen i vuxen ålder, gav jag mig ut på en cykeltur på fem mil. En sträcka som i dag känns som en kort runda, men som då var lång och ansträngande. Efter knappt två mil började baksidan av mitt högra knä värka, men jag ignorerade det. När jag kom hem, efter fem mil, var smärtan påtaglig och blev värre under natten. Jag trodde jag hade fått en muskelbristning. Jag fortsatte cykla nån vecka efter det, men ställde sen undan cykeln för vintern. Muskelbristningen visade sig senare vara en felbelastad stödmuskel i knät, och ett halvår senare var allt läkt och smärtan borta, tack vare en idrottsskadespecialist i Vänersborg.

Under våren började jag cykla igen, och fortsatte bygga om cykeln. Samtidigt började jag bli sugen på att bygga en ny cykel, från grunden. Sagt och gjort - i juli 2005 satte jag ihop en Surly Long Haul Trucker med en konfiguration som bäst kan beskrivas som långfärdscykel. Då pensionerade jag den vid det laget halvt demonterade första cykeln. Fram till våren 2007, när jag satte ihop en singlespeed av den första cykeln (egentligen bara ramen, hjulen och några smådetaljer) och en hel rad nyköpta delar.

Ungefär samtidigt var jag på besök hos Nishiki här i Göteborg, och blev sugen på en renodlad landsvägscykel. Så jag tog ett lån (fullt återbetalat nu) och byggde ihop en ren landsvägshoj baserat på en Surly Pacer-ram, med Mavic Aksium-hjul och en blandning av Ultegra och 105 från Shimano.

När jag flyttade hit till Göteborg i slutet av sommaren 2005, gick jag med i Sveriges snabbast växande cykelklubb - Hisingens CK. Ett underbart gäng! Många härliga stunder följde.

Under 2006 cyklade jag 311 mil. Hittills i år har det blivit 558 mil. Jag har som mål att minst fördubbla antalet cyklade mil, så jag har 64 kvar till 622. Det ska nog gå. 600 mil lär det i alla fall bli.

Inför nästa år siktar jag högre. 800-1000 mil bör gå att fixa. Det ska bli långa rundor (10-20 mil) nästan varje helg, och kortare rundor (5-10 mil) på vardagar, i så stor utsträckning som möjligt. Jag har också som mål att cykla 30 mil solo minst en gång. Har ännu inte cyklat längre än 20 mil i sträck.

För närvarande utgörs min cykling nästan uteslutande av pendling till och från Geovetarcentrum vid Wavrinskys plats. Strax över 7 km enkel väg. För att få maximal träningsverkan kör jag på nära max hela vägen, och självklart på min asfaltätande singlespeed. Från dörr till dörr slår jag kollektivtrafiken med 5-10 minuter varje gång. Det känns rätt bra.

Så där, nu var första riktiga blogginlägget avklarat...

Än en gång - välkommen!

8 comments:

Marcus said...

Ja, jag kan inte annat än att bli väldigt glad över att få läsa din blogg. Sannerligen det djup jag hade väntat mig. Sen finner jag det lite märkligt att du inte cyklat rundor längre än 20 mil än, med tanke på hur många mil du skrapat ihop. Men men, det är väl bara en tidsfråga. Nu vill jag veta om du anmält dig till Vättern än och när du kommer cykla Paris-Brest-Paris första gången?

RDO said...

Du skriver som om du känner mig. Är det så? Jag kan inte klura ut vem du är i så fall...

Marcus said...

Javisst är det så. Så, svara nu på mina frågor. Håller med om att vintern är ett gissel. Enda sättet att hålla sig flytande är spinning. På rätt instutition så är faktiskt det en helt ok upplevelse.

RDO said...

Frågorna?

Vätternrundan lockar mig inte alls. Att betala långt över tusenlappen för att få starta, och sen kanske några tusen till i kringkostnader (boende transport, eventuell extra utrustning), för att sen trängas med 17 000 andra cyklister under 30 mil, det är inget som tilltalar mig. Jag tycker det är djup tragik att VR utvecklats till det den är i dag. Det har blivit en mandomsprov, vilket får inaktiva personer att ställa upp för att bevisa nåt, göra det en gång och sen aldrig röra en cykel mer, eftersom det var en sån enorm plåga. Bättre då att lägga ner VR och ha korta motionslopp som folk kan klara av utan svårigheter, och som lockar till fortsatt cykling. Eller inte ha motionslopp alls, utan bara få med folk på vanliga grupprundor. Jag är helt övertygad om att VR gör långt mycket mer skada än nytta för motionscyklandet i Sverige.

RDO said...

PBP kommer jag aldrig att ställa upp i, men det vet du säkert redan, eftersom du verkar veta vem jag är.

Av två medicinska skäl klarar jag inte mer än en måttlig sömnbrist, och kommer därför aldrig att kunna genomföra ett cykellopp som påtagligt inkräktar på en normal sömn.

Förutom det absoluta hinder som mina medicinska problem utgör, så är jag ingen stor tävlingsmänniska. Jag skulle inte klara av att hålla motivationen uppe bara för att klara av en sån sak. Om jag skulle transportera mig 120 mil med cykel, skulle jag planera in det under två veckor. 10 mil om dagen i snitt, och två vilodagar. Det är lagom.

RDO said...

Spinning har jag testat en gång. Troligen sista gången också. Det var en otrevlig upplevelse.

Jag blir mycket lätt överhettad, och att gå på nära max i två timmar i en trång lokal utan fläktar, det var ren plåga.

Dessutom har inte spinningcyklar frihjul, så det gör jävligt ont när man, som jag gärna gör, slutar trampa en stund för att vila benen. SPD-bindningen löste ur och pedalerna slog till mig hårt rakt på hälsenorna.

Kanske är spinningcykelns avsaknad av frihjul en annan anledning till att fixien är på frammarsch?

Jag har köpt en trainer, faktiskt, men den vibrerar så våldsamt att jag ännu inte vågat använda den (mer än för ett snabbt test), av hänsyn till mina grannar. Det är en av de tystaste på marknaden, och jag använder självklart ett slätt bakdäck med högt lufttryck. Men det hjälper inte. Det vibrerar ändå som om jag gick runt med en tryckluftsborr i lägenheten.

Marcus said...

Tackar för svaren, jag köper alla kommentarer även om jag har svårt att svälja en sågning av VR utan att du själv cyklat den. VR fyller helt klart en funktion och är man negativt inställd så finns det givetvis helt andra rundor att ge sig på istället. Utveckla gärna den skada du sett från håll.

PBP var mest en fråga för att känna av vilken typ av cykelnörd du hade blivit. Jag skulle också följa ditt upplägg om jag skulle cykla 120mil.

Tråkigt att du haft sådan upplevelse av spinningen. Jag har själv inte testat trainer av just den anledning du säger att marknadens tystaste inte är så tyst. Har du testat gummimatta under, kanske går o få tag på en dämpande rågummimatta från någon industri.

Hils! (från en som gärna hänger på Hisingens CK sträckvis på VR)

RDO said...

Nu har jag ett rejält svar på din fråga om VR, i form av ett nytt blogginlägg...